En tanke..
Kom att tänka pä en sak appropå ingenting. Jag övningskörde med mamma för ett x antal år sedan. Bilen stod parkerad i ett jätte smalt garage. Och varje gång vi skulle övningsköra så fick mamma köra in och ut bilen ur garaget. Jag stod vid sidan och kollade noga på hur mamma fick in bilen i garaget. Dagen då jag klarade min uppkörning så körde jag in och ut bilen själv. Utan att tveka och med värsta självfötroendet. Samma sak händer nu, fast nu gäller det blöjbyte. Varje gång Linda är här med Emilia så står jag bredvid och kollar på. Kollar in den rätta tekniken. Jag har aldrig bytt blöja på Emilia och hade Linda frågat så hade jag sagt nej tack. Jag vågar inte. Men den dagen min lilla korv tittar ut då vet jag att jag kommer klara det galant. Erkänn konstigt? Undra varför det är så?
