Förväntningar..
Min bästa kompis Malin fick barn förra veckan så det har blivit en del barnsnack (bebissnack) dom senaste dagarna. Man glömmer så himla fort hur det var efter förlossningen. Nu på eftermiddagen har jag tänkt på hur jag tyckte det var och hur andra uppfattade mig. Det känns som att omgivningen har för höga krav på nyblivna föräldrar, speciellt nyblivna mammor. Man måste vara så himla glad och lycklig efter en förlossnig. Givetvis är man lycklig över att man blivit mamma och man har kämpat i nio månader med diverse åkommor. Det finns inget bättre än att ligga och kolla på sitt lilla nyföddabarn. Men det finns så mycket annat runtom som man ska göra.
Det omgivningen verkar glömma är det är en STOR omställning, helt plötsligt så är man en person extra. Brösten ömmar, det drar i livmodern, det bultar i muffen och det känns som att huvudet sitter under armen. Det är ok att inte vara jätte glad. Man har tryckt ut en melon genom ett sugrör. Det tar på kroppen att gå igenom en förlossning, man är sjukt trött efteråt. Trötthet som ibland kan ta månader att ta igen. Och då ska man stå där och vara go, glad och lycklig. Sömn är så otroligt viktigt. En människa som inte får sova är ingen rolig människa.
Jag vet att jag kände mig helt förtvivlad några dagar efter förlossningen. Skulle det vara så här? Gråt, ont och ingen sömn? Det var tankar som for runt i mitt huvud hela tiden. Skulle jag aldrig mer få sova, äta, duscha, kolla på tv eller bara vara? Som förstagångsföderska så är ju allting så himla nytt. Man har förberett sig med allt innan. Spjälsängen är bäddad, vagnen är bäddad, alla kläder är tvättade, man har läst på om förlossningen och man tror att man är så himla förberedd. Men icke. När man kommer hem från förlossningen så vänds allt upp och ner. Nya rutiner ska skapas, man måste prioritera bort saker som man aldrig trodde att man skulle behöva tänka bort. Och så ska man vara glad, lycklig och positiv hela tiden. Det går inte. Man måste få vara ledsen över pettitesser.
Här kommer lite bilder:
Kl 04.00 den 24/4 2010. Här är vi uppe på östra efter att vattnet gick hemma i sängen. Det blev en gynundersökning och sen fick vi åka hem igen, värkarna hade inte kommit! Här tyckte jag att jag var smal. Hallå! Hur kunde jag tycka det? Hahaha!! Jag ser ut som en flodhäst!
Här är lillfis 16 timmar gammal. Lägg märke till det krystade leéndet. Jag har mer eller mindre vart vaken i 1½ dygn. JIPPIE!
Jag är glad över att jag hade en såpass bra förlossning som jag hade. Jag är en mes när det gäller smärta så jag tyckte väl att det var jobbigare än vad det egentligen var. Men jag gjorde det och det dröjer nog ett tag innan jag gör om det. Men min underbara lilla tjej var värd alla smärta!
